SA国际传媒

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Vid Angelus söndagen den 21 juli påven Franciskus över dagens evangelium, där vi läser att apostlarna samlas kring Jesus efter att ha återvänt från sin mission (Mark 6 30-34).

De berättar för honom vad de har uträttat. Sedan säger han till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” Folket förstår dock vart de är på väg och när de stiger av båten finner Jesus folkmassan som väntar på honom. Han fylldes av medlidande med dem och börjar undervisa.

Vila och vara medlidande

Å ena sidan en inbjudan till vila och å andra sidan Jesu medlidande med folket, sa påven och reflekterade över detta, som han sa kan "tyckas vara två oförenliga saker, men i själva verket går de hand i hand: att vila och att vara medlidande". 

Jesus är bekymrad över lärjungarnas trötthet. Kanske är han medveten om en fara som också kan beröra våra liv och vårt apostolat. Denna fara kan hota oss när till exempel vår entusiasm för att utföra vårt uppdrag eller vårt arbete, och de roller och uppgifter som anförtrotts oss, gör att vi faller offer för en typ av aktivism som handlar alltför mycket om saker att göra och om resultat, och detta är dåligt. Vi blir överdrivet upptagna av saker som ska göras och upptagna av resultat. Det händer då att vi blir uppjagade och förlorar det väsentliga ur sikte. Vi riskerar att uttömma våra krafter och hamna i kroppslig och själslig trötthet. Detta är en viktig varning för vårt liv och för vårt samhälle som ofta är fast i brådskan, men också för kyrkan och själavården. Bröder och systrar, låt oss akta oss för görandets diktatur! 

Inte tid för familjen

Brådskan kan också bero på nödvändigheten att försörja sig, sa påven, men kallade det en social orättvisa att inte ha tid för familjen.

Ofta åker föräldrarna iväg tidigt på morgonen när barnen fortfarande sover och kommer tillbaka sent på kvällen när de redan har gått och lagt sig. Och detta är en social orättvisa. I familjer bör pappor och mammor ha tid att dela med sig till sina barn, för att låta kärleken växa inom familjen och för att inte falla in i görandets diktatur. Låt oss fundera på vad vi kan göra för att hjälpa folk som tvingas leva på det här sättet. 

Tystnade i tillbedjan

Påven förklarade att den vila som Jesus föreslår inte en flykt från världen för personligt välbefinnande utan för att "bara om vi lär oss att vila kan vi ha medkänsla".

I själva verket är det endast möjligt att ha en medkännande blick, som vet hur man svarar på andras behov, om vårt hjärta inte förtärs av ångesten att göra saker utan om vi vet hur man stannar upp och hur man tar emot Guds nåd, i tystnaden i tillbedjan.

Påvens uppmaning

Påven uppmanade slutligen de troende att ställa sig frågan om de kan finna tid för Herren mitt i vardagen och bad:

Må den Heliga Jungfrun hjälpa oss att ”vila i Anden” även mitt i alla dagliga aktiviteter och att vara tillgängliga och medkännande med andra.