SA国际传媒

Salvatore Cernuzio

Kvinnornas roll och möjligheten till kvinnliga diakoner; risken för att östliga kyrkor försvinner på grund av krig; en ”pastoral” strategi för polygamister i Afrika; förkunnelsen av evangeliet i den digitala tidsåldern; förhållandet mellan biskopar och präster och med Guds folk; kriterierna för att välja ut biskopskandidater; ett ”synodalt” perspektiv på nuntiernas arbete; och ekumenisk dialog. Det första allmänna mötet vid biskopssynodens 16:e ordinarie generalförsamling om synodalitet, inleddes onsdag eftermiddag den 2 oktober 2024 med påvens tal och inledande anföranden av kardinal Grech och huvudtalaren, kardinal Jean-Claude Hollerich. Därefter gavs ordet till representanter från de tio studiegrupper som påven inrättade i februari månad för att utforska vissa ämnen på en teologisk och kanonisk nivå.

Representanterna för grupperna, som var och en presenterades med en kort video och fick högst tre minuter på sig, redogjorde för det arbete som utförts och för framtidsplanerna, som innebär en ständig dialog (i motsats till antydningar om en ”parallell” väg till synoden) mellan de synodala fäderna och mödrarna och studiegrupperna.

Gruppernas ”svar” kommer att överlämnas till påven 2025, ett år efter att synoden avslutas, men kommer att ta hänsyn till generalförsamlingens bidrag och resultat. Kardinal Hollerich beskrev grupperna som ”följeslagare på resan” och ”samtalspartners”.

Polygami

Som nämnts finns det tio studiegrupper, utöver flera kommissioner som har till uppgift att analysera specifika ämnen.

En av dessa, som behandlar den komplicerade frågan om polygami i olika afrikanska länder, togs upp via video av kardinal Fridolin Ambongo från Kongo, ärkebiskop av Kinshasa och ordförande för SECAM (Symposium of Episcopal Conferences of Africa and Madagascar). Hans rapport inleddes med frågan om hur kyrkan pastoralt kan följa ”personer som har anammat den kristna tron medan de lever i polygama situationer” eller ”döpta människor som lever i polygami efter omvändelse”.

Kyrkan i Afrika, som för flera månader sedan uttryckte motstånd mot möjligheten till välsignelser för homosexuella ( som infördes genom deklarationen Fiducia supplicans), frågar sig nu hur de ska förhålla sig till män med upp till tio fruar, med hänsyn till frågor som barnens närvaro, ekonomiska svårigheter och känslomässiga band. Kardinal Ambongo förklarade att SECAM har för avsikt att analysera de olika former som detta fenomen yttrar sig i, liksom de inblandades motiv och kyrkans lära. Enligt den katolska läran är polygami ”inte det ideal för paret som Gud har velat”. Idag räcker dock inte detta: det finns ett behov av ”närhet”, ”aktivt lyssnande” och ”stöd”. Arbetet, som utförts av en grupp experter, kommer att resultera i ett dokument.

Kvinnans roll och det kvinnliga diakonatet

Prefekten för Dikasteriet för trosläran, kardinal Victor Manuel Fernández, talade på uppdrag av gruppen om ”ministeriella former”.

Kardinalen förutsåg ett ”återupplivande av några av påvens synpunkter” - i dokument som Evangelii gaudium, Querida Amazonia och Antiquum Ministerium - som ” inte tagits emot väl”, och fokuserade på den ”angelägna frågan om kvinnors deltagande i kyrkans liv och ledarskap”.

Detta inbegriper frågan om möjligheten att släppa in kvinnor i diakonatet, som är föremål för arbete i två kommissioner som har inrättats av påven. ”Vi är medvetna om påvens offentliga ställningstagande, som anser att frågan ännu inte är mogen”, klargjorde kardinal Fernández. ”Enligt den Helige Fadern finns det andra frågor som fortfarande måste utforskas och lösas innan man kan börja tala om ett eventuellt diakonat för vissa kvinnor.”

Enligt dikasteriets prefekt finns det en risk för att diakonatet blir ”en slags tröst för vissa kvinnor”, medan ”den mer avgörande frågan om deltagande i kyrkan förblir åsidosatt”.

I vilket fall som helst, tillade han, fortsätter trosläran sin ”djupgående studie”, där man sammanflätar analysen av kvinnor i kyrkans historia ”som utövade verklig auktoritet” (Matilda av Canossa, Hildegard av Bingen, Jeanne d'Arc, Teresa av Avila, Mama Antula, Dorothy Day) med att lyssna till kvinnor idag som har framträdande roller i kyrkor även i avlägsna länder som Indonesien och Afrika.

Fernández menade därför att frågan om det kvinnliga diakonatet ”är nedskalad” och att ”vi försöker bredda utrymmet för en mer avgörande kvinnlig närvaro”.

De fattigas rop

Kvinnornas roll är också central i studierna av den grupp som ägnar sig åt att ”lyssna” till jordens och de fattigas rop.

Hur man kan stärka banden mellan den kristna gemenskapen och dem som dagligen arbetar i välgörenhetens, rättvisans och utvecklingens tjänst stod i fokus för de reflektioner som samordnaren, australiensiskan Sandie Cornish, presenterade. Hon betonade att ”kvinnor i alla delar av världen tillhör de fattigaste av de fattiga”.

Gruppens arbete ”kommer att struktureras med utgångspunkt i deras röster”, liksom i volontärers och yrkesverksammas röster som ”vandrar” med dem som lever i fattigdom och marginalisering.

Uppmärksamhet kommer också att ägnas åt ”grupper som varit uteslutna i åratal, t.ex. offer för kastdiskriminering”.

Biskopar och stiftsledare, med vilka man redan har diskuterat hinder, kommer också att involveras, sade Cornish, som samtidigt påpekade att dessa hinder kan stimulera kreativitet och konkreta lösningar.

Östkyrkorna ödelagda av kriget

När det gäller dagens händelser framhöll kardinal Claudio Gugerotti, prefekt för dikasteriet för de östliga kyrkorna, ”de senaste dagarnas dramatiska situation: bomber, stridsvagnar som under dramatiska former förstör inte bara folk utan också framtidshopp”, med en ”liten och bräcklig kategori” som måltavla - de östliga katolska kyrkorna i krigshärjade områden.

”De riskerar att försvinna”, varnade chefen för dikasteriet, ” och förlusten av dem skulle vara oåterkallelig för kyrkan.”

Gruppen har för avsikt att ta på sig uppgiften att ”be de latinska kyrkorna, som är starkare och mer organiserade, att hjälpa våra bröder att leva bättre efter den stora emigrationen från deras hemländer”.

För vissa kyrkor ”befinner sig majoriteten av de troende i exil och inte i sina egna krigshärjade länder”.

Programmet för denna grupp, förklarade kardinalen, omfattar ett frågeformulär och inledningen av en resa även utanför det synodala sammanhanget, under ledning av dikasteriet för de östliga kyrkorna.

Det digitala och förkunnelsen av evangeliet

Från den verkliga världen till den digitala: Den amerikanske experten Kim Daniel illustrerade gruppens arbete med evangelisation i den virtuella världen.

En ”ny sida av missionen i kyrkans liv”, sade Daniel, ”gör det möjligt för oss att nå ut i periferin” och representerar ”en första förkunnelse om Herren i en värld som inte känner Honom”.

Naturligtvis är det nödvändigt att urskilja möjligheterna och utmaningarna med denna ”flytande plats”, som innebär en dynamik av ”inkulturation” för kyrkan.

Gruppen består av experter från olika sektorer inom kyrkan och den akademiska världen; dess arbete präglas av ett omfattande lyssnande, särskilt på unga som deltar i nätverk för digital kultur; i projektet ”The Church Listens to You”; och i den pastorala reflektionen från dikasteriet för kommunikation om sociala medier, Towards a Full Presence.

Petrinskt primat i en ekumenisk synvinkel

Förhållandet mellan synodalitet och primat, eukaristisk gästfrihet och sambandet med kristna väckelserörelser är de punkter som skall analyseras av denna studiegrupp, som representeras av biskop Paul Rouhana, maroniternas hjälpbiskop i Joubbé, Sarba och Jounieh.

Programmet, förklarade han, omfattar en analys av ”frukterna av mottagandet av den ekumeniska resan i kyrklig praxis” och några ”praktiska förslag för utövandet av det petrinska ämbetet i en ny ekumenisk ram”.

Dokumentet Biskopen av Rom kommer att ligga till grund för möten och reflektioner, medan erfarenheterna från interkonfessionella äktenskap, familjer och rörelser kommer att bidra till att bredda reflektionen om eukaristisk gästfrihet.

Samtidigt kommer en ”positiv” blick att riktas mot icke-konfessionella rörelser för att förstå ”vad vi kan lära oss av dem i en anda av utbyte av gåvor”.

Förhållandet mellan folket och herdarna

Gruppens arbete med biskopars, prästers och diakoners tjänst och deras relation till Guds folk är mer strikt kyrkligt.

Biskopen i Münster, Felix Genn, betonade behovet av att ”fördjupa relationen mellan biskopen och den lokala kyrkan”, även mot bakgrund av ”Guds folks förväntningar” på större ”öppenhet”, större respekt för lokala förhållanden, ”ett större engagemang från den lokala kyrkan i valet av kandidater för att undvika misstankar om intriger” och behovet av att återställa bilden av ”en verkligt synodal kyrka”.

Det gudsvigda livet

”Gemenskap”, ’hierarki’, ’synodalitet’, men också ’förtroende’, ’broderskap’ och ’systerskap’ är de nyckelord som vägleder studiegruppen om relationerna mellan biskopar och det vigda livet samt samarbetet mellan biskopskonferenser, högre överordnade, kyrkliga sammanslutningar och lokalkyrkor

Syster Simona Brambilla, sekreterare för dikasteriet för det vigda livets institut, förklarade att de särskilt kommer att undersöka ”skillnader och nyanser i sätten att leva relationerna mellan biskopar och det vigda livet”. I vissa delar av världen ”är relationen effektiv och fruktbar, i andra utmanande, och det vigda livet betraktas på ett funktionalistiskt sätt”.

Synodal granskning av ”Ratio” för präster

Kardinal José Cobo Cano höll sin presentation, via video, för den grupp som ansvarar för granskningen, ur ett ”synodalt missionsperspektiv”, av Ratio Fundamentalis Institutionis Sacerdotalis, 1985 års dokument om prästers liv, utbildning och tjänst.

Ratio ”tas fortfarande emot och behöver tydlig vägledning”, sade ärkebiskopen av Madrid; genom många ” fragment” av förslag och insikter kommer en stor ”mosaik” av riktlinjer att utarbetas i frågor som seminarieutbildning, prästtjänst, pastoral vård av kallelser, förhållande till biskopar och utbildning om synodalitet.

Ett nytt arbetssätt för nuntierna

Slutligen har den sista studiegruppen, enligt ärkebiskop Anthony Fisher av Sydney, till uppgift att ”ompröva nuntiernas nuvarande roll”, inte så mycket med avseende på de klassiska diplomatiska funktionerna, som med avseende på deras ansvar att främja ”enhet, broderskap och synodalitet bland biskoparna”.