SA国际传媒

SA国际传媒

Fyra länder väntar på påven Francikus som från den 2 till den 13 september kommer att befinna sig mellan Asien och Oceanien för att föra Kristi ljus vidare. Han kommer att vara ett vittne om dialog för att bygga ett broderligt och solidariskt samhälle. Vatikanens statssekreterare kardinal Pietro Parolin bekräftade inför den 45:e apostoliska resan att närhet är centralt i påven Franciskus pontifikat och betonade att fred i en värld som sårats av krig och våld byggs i mötet, genom att man går in i relationer med uppriktighet och bryter ner själviskhet. Kardinalen reser inte med påven idag eftersom han, den 3 september, kommer att fira sin mammas begravning i Schiavon i Vicenza regionen. Hon avled den 31 augusti, 96 år gammal. Denna intervju gjordes den 27 augusti.

Ers eminens, påven förbereder sig för att ge sig ut på den längsta resan under sitt pontifikat: han kommer att besöka Indonesien, Papua Nya Guinea, Östtimor och Singapore. Vilka är Franciskus förhoppningar?

Den första förhoppningen som påven Franciskus bär i sitt hjärta är den om ett möte: att personligen möta befolkningen i de länder han kommer att besöka. Med andra ord handlar det om närhet, den närhet som så väl kännetecknar hans pontifikat och som de apostoliska resorna är ett relevant uttryck för: närhet för att lyssna, närhet för att bemöta människors svårigheter, lidanden och förväntningar, närhet för att ge evangeliets glädje, tröst och hopp till alla. Med en parafras på Paulus VI skulle jag vilja säga att ju mer avlägsna - geografiskt sett - de länder är som han besöker, desto mer känner påven denna angelägenhet i sitt hjärta.

Indonesien är det muslimska land i världen som har flest invånare: här har kyrkan åtagit sig att stärka broderskapet i en pluralistisk verklighet som också präglas av sociala och politiska problem. Kommer närvaron av Petrus efterträdare att hjälpa till på denna väg mot enhet?

De områden som påven kommer att besöka är territorier som kännetecknas av en mångfald av kulturer, konfessioner och religiösa traditioner. De är verkligen pluralistiska verkligheter! Jag tänker särskilt på Indonesien, där relationerna mellan de olika grupperna, också tack vare Pancasila, de fem principer som nationen styrs på, hittills har levt under parollen om acceptans av den andre, ömsesidig respekt, dialog och måttfullhet. Mot varje tendens att förändra denna situation, mot varje frestelse till radikalism, som tyvärr finns i alla delar av världen, kommer påvens ord och gester att vara en stark och angelägen uppmaning att inte överge detta, och han vill bidra till att upprätthålla och uppmuntra broderskap, vilket är, enhet i mångfald. De sociala och politiska problem som utmanar denna stora arkipelag måste också hanteras i ljuset av denna princip.

I Papua Nya Guinea kommer påven att möta folk med en gammal tradition och en stark tro. På denna plats som är rik på resurser men mycket fattig, där naturen är orörd, står man inför utmaningarna med klimatförändringar, men också med exploatering och korruption. Port Moresby anses vara en av de farligaste städerna i världen. Kommer påvens besök innebära en ny riktning?

Ja, det råder ingen brist på tecken på motsägelser även i Papua Nya Guinea: den extraordinära rikedomen på resurser och stor fattigdom, orsakad av orättvisor, korruption och politisk och ekonomisk ojämlikhet, precis som skapelsens orörda skönhet måste räkna med de dramatiska konsekvenserna av klimatförändringar och det urskillningslösa utnyttjandet av naturens tillgångar. Påven Franciskus har för avsikt att uppmuntra alla möjliga ansträngningar - från politiska institutioner, religioner, men också genom att vädja till varje individs ansvar - för att framkalla en förändring, i betydelsen av ett vitalt och konstant engagemang i riktning mot rättvisa, uppmärksamhet på de fattigaste och omsorg om det gemensamma hemmet.

Östtimor kommer att vara den tredje destinationen för påvens resa. Här upplevdes år av lidande fram till självständigheten för 25 år sedan. Landet kommer att ansluta sig till Asean nästa år, men starka obalanser kvarstår mellan periferin och centrum.  Vilket budskap kommer Franciskus att föra med sig till denna plats där tro och historia är oskiljaktigt sammanflätade?

Efter att personligen ha följt Östtimor under de år då jag var tjänsteman vid statssekretariatet, var jag ett direkt vittne till det lidande som präglat dess historia. Man fick en känsla av att det var en helt stängd, låst situation. Därför har jag alltid betraktat det som hände för 25 år sedan med uppnåendet av självständighet som ett slags ”mirakel”. Den kristna tron, vilken gör Östtimor till det främsta katolska landet i Asien, spelade en avgörande roll för att stödja ansträngningarna att nå detta mål. Jag tror nu att samma tro, också genom en djupare andlig bildning, måste animera befolkningen i samhällets omvandling för att övervinna splittringar, effektivt bekämpa ojämlikhet och fattigdom och motverka negativa fenomen som våld bland ungdomsgrupper och kränkningen av kvinnors värdighet. Påvens närvaro kommer säkerligen att ge en avgörande impuls i denna riktning.

Den sista etappen på resan blir stadsstaten Singapore, en plats där olika religioner lever tillsammans i harmoni. Hur kan påven ytterligare främja den interreligiösa dialogen och stärka banden mellan de olika samfunden i landet?

Singapore, det sista stoppet på den långa resan, är ett exempel på fredlig samexistens i dagens mångkulturella och mångreligiösa samhälle. Vi befinner oss i en stadsstat som står värd för människor från hela världen, en mosaik av olika kulturer och religiösa och andliga traditioner. Påven Franciskus kommer särskilt att träffa unga människor som är engagerade i den interreligiösa dialogen, och till dem kommer han att peka framåt, så att de kan bli förgrundsgestalter för en mer broderlig och fredlig värld.

Kan denna resa till Asien öppna andra broar och ytterligare stärka förbindelserna mellan Heliga Stolen och de asiatiska länderna?

Som svar på denna fråga börjar jag just med Singapore, vars befolkning till största delen består av etniska kineser och som därför utgör en privilegierad plats för dialog med den kinesiska kulturen och det kinesiska folket i allmänhet. Indonesien är som sagt det folkrikaste muslimska landet: besöket i Jakarta kan ge ett gynnsamt tillfälle till ett ytterligare möte med islam, i dess asiatiska del, men inte bara. Två - snart tre - av de länder som deltar i påvebesöket är medlemmar i Asean, en gemenskap som också omfattar andra viktiga nationer i området, som Vietnam och Myanmar. Den närhet och det fredsbudskap som påven Franciskus kommer att föra fram under sin resa är också riktat till alla dessa realiteter.

I denna tid av stora internationella spänningar och krig, särskilt i Ukraina och Mellanöstern, är detta besök i själva verket ett frö till hopp, dialog och broderskap. Hur kan vi öka medvetenheten hos det internationella samfundet och konkret bygga fred i en värld som verkar vara på väg mot en avgrund?

Jag återkommer till begreppet närhet som nämndes ovan. För att bygga fred är det nödvändigt att sträva efter att anta de attityder som varje apostolisk resa föreslår: att mötas, se varandra i ögonen och tala uppriktigt med varandra. Om det direkta mötet inspireras av sökandet efter det gemensamma bästa och inte av själviska intressen, kan mötet skapa en öppning även i de mest okänsliga och förhärdade hjärtan och göra en respektfull och konstruktiv dialog möjlig.