Fr?n krigets tunnel till broderskapets tunnel
ANDREA TORNIELLI
Krigets och terrorns tunnlar, används för att gömma soldater, milisen och gisslan. Men det finns även tunnlar som skapats för att förena människor av olika tro i vänskap. I Jakarta står Istiqlal-moskén, som är den största i Sydostasien, och den katolska katedralen Vår Fru av Upptagningen mitt emot varandra, nära varandra men åtskilda av en trefilig väg. En gammal tunnel under vägen har restaurerats, prytts med konstverk och omvandlats till ”broderskapets tunnel” för att förbinda den plats där muslimerna ber med den där katoliker firar Eukaristin. I en värld i lågor där krig utkämpas, några som rapporteras i media och andra som glöms bort, där våld och hat verkar råda, måste vi hitta vägar till vänskap, satsa på dialog och fred eftersom vi ”alla är bröder och systrar”.
Det är detta som Petri efterträdare, brobyggaren, vittnar om för oss. Idag sätter sig Franciskus på ett flyg till Asien och Oceanien, för den längsta resan under sitt pontifikat: från Indonesien - det största muslimska landet på jorden - till Papua Nya Guinea, sedan tillbaka till Östtimor och slutligen till Singapore. En pilgrimsfärd för att vara nära de kristna där de är ”den lilla flocken”, som i Indonesien, eller där de representerar nästan hela befolkningen, som i Östtimor. En resa för att möta alla och åter bekräfta att vi inte är dömda till murar, barriärer, hat och våld, eftersom kvinnor och män av olika tro, etniska grupper och kulturer kan leva tillsammans, respektera varandra och samarbeta.
Besöket i Asien och Oceanien som planerades för fyra år sedan och sedan sköts upp på grund av pandemin, får i dag en profetisk betydelse. Biskopen av Rom, i stil med det helgon från Assisi vars namn han bär, presenterar sig själv obeväpnad, utan några avsikter att erövra eller proselytera, utan vill bara vittna om evangeliets skönhet genom att gå så långt som till Vanimo, en stad med nio tusen invånare och med utsikt över Stilla havet. Liksom för hans företrädare Paulus VI, som den 29 november 1970, ombord på ett litet flygplan, nådde Apia, i det oberoende Samoa för att fira mässan vid ett litet och skrangligt altare i Leulumoega för några hundra öbor. Det var detta som fick Johannes Paulus II att besöka denna del av världen flera gånger, och den 20 november 1986 i Singapore upprepa den ”sanna kärnan” i Jesu undervisning: ”Kärleken svarar generöst på de fattigas behov och präglas av medlidande med dem som lider. Kärleken är redo att erbjuda gästfrihet och är trogen i svåra tider. Den är alltid villig att förlåta, att hoppas och att återgälda en hädelse med en välsignelse. ”Kärleken upphör aldrig” (1 Kor 13:8). Kärleksbudet är evangeliets kärna”.
