SA国际传媒

SA国际传媒

Dikasteriet för Trosläran ”ger med glädje sitt samtycke” till att ärkebiskop José Rodríguez Carballo av Mérida-Badajoz går vidare med förklaringen av ”nihil obstat”, så att ”Chandavilahelgedomen - som är arvtagare till en rik historia av stark folklig hängivenhet - kan fortsätta att erbjuda de troende som vill närma sig helgedomen, en plats för inre frid, tröst och omvändelse”.

Dikasteriets prefekt, kardinal Victor Manuel Fernández, formulerade detta i ett brev som påven Franciskus godkände den 22 augusti.

Det var ett svar på ett brev från den spanske ärkebiskopen den 28 juli om händelserna 1945, då två unga flickor ska ha sett Jungfru Maria som Vår Fru av Sorgerna i den spanska staden Chandavila i Extremadura, nära den portugisiska gränsen.

Enligt de riktlinjer som publicerades av Dikasteriet för Trosläran den 17 maj bekräftas ”nihil obstat” som ”många tecken på den Helige Andens handling”, även om ”ingen visshet uttrycks om fenomenets övernaturliga äkthet”.

Berättelsen om Marcelina och Afra

Vördnaden för Vår Fru av Smärtorna i Chandavila började mot slutet av andra världskriget med att två flickor hade andliga upplevelser, tioåriga Marcelina Barroso Expósito och sjuttonåriga Afra Brígido Blanco, som var för sig upplevde dessa händelser på samma plats med början i maj 1945.

”Marcelina”, skrev kardinal Fernández, ”berättar att hon först såg en mörk form på himlen. Vid andra tillfällen blev det mer uppenbart att denna gestalt var Smärtornas jungfru, med en svart mantel full av stjärnor, på ett kastanjeträd. Mer än själva visionen hade denna flicka den djupa upplevelsen av att känna den omfamning och kyss som Jungfrun gav henne på pannan. Denna försäkran om Jungfru Marias kärleksfulla närvaro”, noterade kardinalen, ”är kanske det vackraste budskapet.”

”Även om både hon och Afra, allt eftersom dagarna gick, identifierade gestalten som Smärtornas jungfru, är det som sticker ut mest hennes närvaro, som ingjuter tröst, uppmuntran och tillförsikt. När Jungfrun ber Marcelina att gå ner på knä genom en sträcka med torra kastanjeträd, taggar och vassa stenar, gör hon det inte för att orsaka lidande. Tvärtom ber hon om hennes tillit i denna utmaning: 'Var inte rädd, det skall inte hända dig något.'”

Marias ömhet

”Denna uppmaning från jungfrun, att lita på hennes kärlek”, fortsatte prefekten, ”gav denna fattiga och lidande flicka hopp och upplevelsen av att känna sig värdig. Är inte den enkla manteln av vass och gräs, som Jungfru Maria skyddade flickans knän med, ett vackert uttryck för Marias ömhet?”

”Samtidigt”, tillade han, ”framträdde Jungfru Maria omgiven av lysande konstellationer, liknande dem som man kunde beundra på natten på den klara himlen i de små byarna i Extremadura i Spanien.”

Diskreta liv i tjänst

Efter de påstådda visionerna, sa kardinal Fernández, levde de två flickorna ”ett diskret och oansenligt liv” och ägnade sig åt ”välgörenhetsarbete, särskilt genom att ta hand om sjuka, äldre och föräldralösa barn, och därigenom överföra den ljuva trösten från Jungfruns kärlek som de hade upplevt till dem som lider”.

Aspekter som tyder på den Helige Andes agerande

Av alla dessa skäl, skriver kardinal Fernández till ärkebiskop Rodríguez Carballo, ”finns det inget man kan invända mot i denna vackra andakt, som visar på samma enkelhet som vi kan se hos Maria från Nasaret. Många positiva aspekter tyder på att den Helige Ande verkar i de många pilgrimer som kommer, både från Spanien och Portugal, i omvändelser, helanden och andra värdefulla tecken på denna plats.”

Kardinalen påminde slutligen om jubileumsåret 2020 som ägde rum där på 75-årsdagen av de andliga upplevelserna i Chandavila, ett jubileumsår som erkändes av den dåvarande ärkebiskopen av Mérida-Badajoz ”som en välsignelse för stiftet”.